Guds kärlek

Kanske kan man tycka att ämnet "Guds kärlek" skulle vara i det närmaste uttömt? Många, många, har ju under flera hundra år skrivit, sjungit, predikat och praktiserat Guds kärlek. Vi misstar oss stort om vi tror att det inte finns så mycket mer att avhandla i ämnet.

En man hade en son som han tyckte väldigt mycket om. En dag bestämde han sig för att bygga en fullskalig modell av en segelbåt till sonen för att visa sin kärlek. Det blev ett långt och svårt arbete innan allt var klart för jungfrutur. Allt på båten var fjärrstyrt. Flera olika kommandon för seglen, roder, belysning ingick i utrustningen. Många glada timmar ägnades åt den fina modellbåten. En dag var det något som gick fel, båten lydde inte rodret. Den försvann ut över vattnet och var borta.

Både pappan och sonen sörjde naturligtvis över den dyrbara förlusten. En dag när de var ute på promenad i stan, fick de se något i ett skyltfönster - det var en segelbåt. De gick närmare och pojken såg: "Men pappa, det är ju min båt!" - Men, pappan lade pannan i djupa veck. "Jag kan inte bara gå in och säga att jag har byggt den!" Efter en stunds funderande gick han in i butiken och köpte båten för en stor summa pengar.
Han köpte alltså tillbaka den båt som han själv byggt!

Berättelsen är ett försök att beskriva Guds kärlek. Gud skapade människan. Människan valde att gå sin egen väg, utan Gud. Gud sände Jesus, det dyrbaraste han ägde. Jesus gav sitt liv och köpte människan tillbaka åt Fadern. De människor han själv skapat. När jag talar med människor om Jesus och nödvändigheten av att bli frälst, får jag ofta höra: "Jamen, Gud är ju kärleken, han kan väl inte låta nån gå förlorad?" Att Gud är kärlek, det vet många om. Trots detta så är han ändå för många människor inget alternativ, oavsett vilka svårigheter som dyker upp.

Jesus hade 12 lärjungar som han själv valt ut. Ja, just det, han valde också Judas Iskariot, den som skulle förråda honom. Jesus kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Detta gällde även Judas. Bibeln säger att Jesus visste vad som fanns och finns i alla människor, också i Judas. Men Jesu räddningsmission gällde alla människor. Ändå fick Judas hand om finanserna, som han misskötte. Troligen ville Jesus ge honom det ansvaret och på så sätt vinna Judas förtroende. Men förtroendet föll inte Judas i smaken som då och då, stal ur kassan.

När Jesus instiftade nattvarden gjorde han det med alla sina 12 lärjungar. Samman-hanget kan läsas bla. i Johannes evangelium kap 13. Här exponeras Guds kärlek genom Jesus på ett mycket starkt sätt. Han talar till lärjungarna och säger bla. "En av er skall förråda mig." Lärjungarna tittar förskräckt på varandra och undrar vem av dem det skulle vara.

Petrus ger tecken åt Johannes som sitter närmast Jesus: "Fråga vem det är?" Johannes lutar sig mot Jesu bröst och frågar: "HERRE, säg mig, vem är det? Jesus svarar: "Det är han som jag ger brödet till, som jag nu doppar." Jesus doppar brödet i oljan och ger det till Judas Iskariot.

Gesten att värden doppar brödet i oljan och ger till någon av gästerna, har varit känd över hela Orienten under många hundra år. Så här förhåller det sig: När värden för festen tar en bit bröd, doppar det i oljan och ger till någon av gästerna, betyder det att den gästen blivit utsedd till hedersgäst. I Johannes egen beskrivning av händelsen kan vi se att han sitter närmast Jesus och att han lutar sig mot Jesus. Eftersom situtionen är känslig och oerhört laddad, tror jag att Johannes viskade: "HERRE, säg mig, vem är det?" Och Jesus viskar tillbaka: "Det är han som jag ger brödet till, som jag nu doppar."

Johannes var den ende av de tolv som visste att Judas skulle förråda deras Mästare. De andra hade ju sett att Jesus gjorde Judas till hedersgäst. Kanske lite oväntat för några, men ingen ville ju ifrågasätta Jesu handlande. Omedelbart efter det att Judas tagit emot brödet reste han sig. De övriga 12 tänkte möjligen att Judas skulle gå ut för att fixa nåt till den speciella festen, eller för att ge något till de fattiga. Jesus var den ende som visste vad som hände i det osynliga. satan for in i Judas, han gick ut och det var natt.

Det Jesus gjorde var att han till fullo visade på Guds utgivande kärlek. Han gick med Judas ända till randen av helvetet för att vinna hans hjärta. Judas hade där och då kunnat vända om, ta emot den uträckta handen och den fria gåvan. Han hade där och då kunnat vända om från mörker till ljus, från död till liv, från satans makt till Gud. Men, i Judas sinne fanns bara en sak: 20 silvermynt!

Vad finns i ditt sinne som hindrar dig från att ta emot Guds kärlek i Kristus Jesus? Som en hälsning från himlen säger jag dig: Ingenting i hela universum kan mäta sig med Guds kärlek. "Smaka" så får du se!
Hälsningar
Anders

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Var-Dags-Tro

Vardagstro är ju den tro som den troende för det mesta lever i. I Daniels bok i Gamla Testamentet kan man läsa om fyra unga, judiska pojkar och deras vardagstro ungefär år 590 f.Kr. och många år framåt. 

De fyra var Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De tros ha varit i 16-årsåldern. Redan som mycket unga hade de lärt sig tjäna den ende levande Guden, Israels Gud. De hade lärt sig att lovprisa honom och att älska honom. Överlåtelsen till Gud och hans närvaro på deras liv hade tidigt blivit en naturlig del i deras vardagstro.

Nebukadnessar, kungen i Babel, kom till Juda och Jerusalem och belägrade landet. Han befallde sin hovmarskalk att föra "unga män av kunglig släkt eller av förnäm börd" till Babel för att tjäna landets ledning på olika sätt. Det skulle naturligtvis ske på babyloniernas villkor, med deras seder och bruk, deras kultur och deras avgudadyrkan.

Den babyloniska planen var att få slut på de unga männens gudsfruktan och bryta ner deras hängivenhet till sin Gud. Det skulle ske genom en tvivelaktig kosthållning och genom alkohol i form av vin. Den här planen var sannolikt en i stora stycken, omedveten handling från babyloniernas sida. Men, osynlig, bakom kulisserna, fanns en avsvuren fiende till Israels Gud. Han som i skapelsens morgon snirklade sig in i Edens Lustgård i skepnad av en orm. Och, som allt sedan dess, använt sig av formeln: "Skulle Gud ha sagt?" Han var mycket angelägen att tonåringarnas kärlek till sin Gud skulle få ett snabbt slut. Deras vardagstro skulle sättas på prov på mer än ett sätt.

De fyra ynglingarna vägrade äta av kungens mat liksom att dricka hans vin. Detta gjorde kungens betjänt förtvivlad, han fruktade för sitt liv. Den unge Daniel var frimodig i sin tro. Han utmanade den dåtida världens yppersta elit. 

-Gör ett försök med dina tjänare, sa Daniel. -Låt oss få äta grönsaker och dricka vatten. Under tio dagar lät hovmarsalken de fyra tonåringarna få sin vilja igenom. När man sen jämförde dem med alla de som ätit av kungens mat och druckit hans vin, såg man att de fyra var i bättre form och vackrare att se på än de övriga.

Nästa test handlade om drömtydning. Kungen hade drömmar som gjorde honom sömnlös. Han kallade till sig rikets spåmän och trollkarlar, till vilka också Daniel och hans vänner räknades. Kungen ville inte bara veta drömmens betydelse, utan de skulle också tala om VAD han drömt!

När ingen kunde tala om vad kungen drömt, blev alla dömda till döden, även Daniel och hans vänner. När Daniel fick höra om domen gick han hem och bad till Gud. Han uppmanade också sina tre vänner att be. Gud visade Daniel vad kungen hade drömt, och, vad drömmen betydde. När kungen fick höra drömmen och dess betydelse, återkallades domen och mångas liv sparades. Vardagstron visade sig hålla.

Nebudkadnessar levde i ett storvulet tillstånd. Han såg sig som tillvarons gud. Därför lät han bygga en 30 m hög staty som skulle föreställa honom själv. Alla skulle böja knä och tillbe statyn. Tillbedjan skulle ske på en viss signal som spelades upp på olika instrument. Den som inte böjde knä skulle levande kastas i en brinnande ugn.

Daniel och hans vänner levde i sin vardagstro. De dyrkade och tillbad himmelens Gud. Mycket i deras böneliv var förböner för Jerusalem som vid den här tiden låg i ruiner. De fyra böjde sig alltså inte för Babels avgudastaty. På en given signal från olika instrument, skulle tillbedjan av avgudastatyn ske. Då signalen ljöd, stod Daniels vänner, Hananja, Misael och Asarja, kvar. De förblev stående utan att böja knä. Daniel fanns vid tillfället inte med.

Straffet för utebliven tillbedjan var döden i den brinnande ugnen. När det avslöjades att de tre inte böjt  knä fördes de omedelbart inför kungen och domen skulle verkställas omgående. Pga. kungens vrede befallde han att ugnen skulle eldas så den blev sju gånger hetare än normalt.

Så stark var värmen att de soldater som kastade ner Hananja, Misael och Asarja, själva dog av den starka hettan. Kungen hade en plats där han kunde se in i ugnen. Han såg tydligt de tre unga judarna, men kunde också se en fjärde person. Den fjärde hade enligt kungen ett utseende som en "gudason." Fyra personer!?? Vem var den fjärde? Många troende slår fast att det var Jesus. Den 'preexistente' Kristus.

Kungen blev både förskräckt och förvirrad och ropade ut männen från ugnen. När de kom ut kunde man inte upptäcka någon skada på dem. Inte på deras kläder, eller håret. Man kunde inte ens känna lukten av bränt!

Min vän, som läser detta, vardagstron håller i prövningen. Och det gäller alla!

GbY!






0 kommentarer | Skriv en kommentar

Anden och ordet

Det började med att bilen inte klarade besiktningen. Det var varningslampan för antisladdsystemet och handbromsen som nästan helt saknade bromsverkan. Jag körde till verkstaden och fick två alternativ  1/ byta vänster bromsok (bak) och skicka antisladdenheten för renovering. Tid på verkstad: c:a två veckor. kostnad: 7'600 kr.        2/ Byta oket OCH ny antisladdenhet. Tid på verkstad: en dag. Kostnad: 9'600 kr.

Mycket tufft för en pensionär! Dagen efter kom ett, som jag först trodde, ett räddande erbjudande med posten. Ett kreditkort med 10'000 "på ett bräde." Villkoren verkade vid en första koll mycket fördelaktiga. Ett strålande erbjudande! Men, mina tankar rörde sig också på ett annat plan, i Jesu atmosfär. Efter några rådvilla minuter kom ett bibelord i mina tankar: "Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar. så skall han göra dina stigar jämna." 

Det avgjorde saken, det blev inget kreditkort, erbjudandet åkte i papperskorgen. Ytterligare en dag kom och gick. - Jag ska nog åka hem och plocka upp erbjudandet från papperskorgen. Eller ska jag? Kanske det. Då kom ett annat bibelord: "Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han." Jes. 26:3. Då var det slaget vunnet genom Guds ord!

Dagarna senare kom en arbetskollega med ett råd: "...där finns en invandrarkille som har en verkstad..." I skrivande stund vet jag att mina kostnader för bilen inte kommer att överstiga 2'000 kr.

Det finns två versar i 1 Kor. 12 som efter detta fångat min uppmärksamhet: "Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen." (v 1) Det är av yttersta vikt att en kristen lär känna den andliga världen och dess verkligheter. Hos. 4:6 säger "Mitt folk går under i brist på kunskap..." Javisst! Kan du inte trafikreglerna riskerar du förr eller senare att bli offer för den bistra trafikverkligheten.

Den andra versen är 1 Kor 12:7: "Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta." Det här menar jag är ett ord verkligen värt att ta till sig och göra till sitt. Det är min absoluta övertygelse att du och jag som troende kan byta orden: "var och en"  till  "mig." Jesus har ju lovat att den helige Ande är den Hjälpare som för alltid skall vara hos oss. Anden påminner oss om vad Jesus sagt och förhärligar honom. 

Jesus mötte djävulen med orden: "Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." Matt. 4:4. Till sina förvånade lärjungar säger Jesus när han sitter vid Sykars brunn: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." Joh. 4:32. Lärjungarna var alltså okunniga om de andliga tingen, något som Gud INTE vill att du och jag ska vara.

Var välsignad!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg